En fransk baguette tack!

Nu sitter jag på stadsbiblioteket och håller hårt i min färgglada penna medan jag försöker med all min kraft förstå hur denne galna person som uppfann franskan tänkte när han gjorde allt som skulle kunna vara enkelt, till djävulskt krångligt. Jag förstår inte varför jag ska kunna dåtid med passé composé eller alla knäppa prepositioner. Det enda jag faktiskt behöver kunna är att..ja...jag har faktiskt ingen aning. Jag klarar mig kanonbra på min svenska och mina smått bristande engelska-kunskaper. Och tro inte att jag inte testat! Jag har minsann knallat runt på alla möjliga av världens gator, inte minst tusen gånger i Frankrike. Och DÅ har jag minsann klarat mig alldeles utmärkt utan all denna helvetes-grammatiken!
Tack och hej jag har en bitter dag nu ska jag köpa godis.